J U L I

HÖGSOMMAR OCH TID för rosor och lavendel. De riktigt varma dagarna brukar bli fler och det kan bli torrt på vårt berg. De första bären mognar som jordgubbar, smultron och krusbär. Saker börjar blomma över, bli för stora eller falla omkull i regn och blåst. Klippa ned och räta upp är den stående ordinationen för att det inte ska börja se skräpigt ut.


Dagliljan 'American Revolution' laddar med täta knoppsamlingar under de första rödsvarta blommorna.

Axveronikan är en underskattad växt, den frösår sig vilt och målar omöjliga ställen blå. Den mer aristokratiska kransveronikan håller sig snällt på sin plats.


Persikan är så tung av frukterna att den lagt sig över gången.


Blå höstflox, klematis 'Durandii' och en riddarsporre med förlorat namn håller den blå lågan lysande efter midsommar.


Gråmalvan 'Barnsley' ska vara vit, men den rosa färgen ligger latent och kan ta över när som helst. Här har ett par blommor på en kvist gått över till rosa bland alla de vita.


Ett mystiskt rutmönster uppstår bland korsande strutbräkenblad.


Kikar man ut mot andra hållet syns en slingrande gång som blivit allt smalare genom alla självsådda trevligheter som dykt upp i kanterna.


Genom skuggan under pergolan mot sol och värme.


Min "vildvinsgrotta" surrar som en bikupa då den blommar i juli och bina söker igenom tusentals blommor. Här inne fläktar det alltid lite och man kan ta en paus från den stekande solen, det behövs!


Speglingen i den rostfria kannan visar ingången till pergolan.


Utblommad kärrtörel, nästan vackrare nu än då.


Krusbär och vinbär är bäst direkt från busken.


Att vara på ett berg när torkan slår till innebär vattning kvällstid.


Lyktor i alla former, ute och inne, behövs när man inte har de där två små hålen i väggen.


Inspirerad av holländske Piet Oudolf som skapat häckar som mjukt formade kulisser klippte jag min raka liguster i mjuka vågor istället. Blev både vackrare och roligare för ögat.


Medelhavsvärme och medelhavsmat.


I tusentals år har människan fascinerats av akanthusen som växer runt Medelhavet. Men det är bladets djupa flikar som avbildats mest, här är istället blomställningen.


Den borde vara hur trendig som helst, passar till sten och betong och stramt modernistiskt formspråk. Akanthus finns i tre arter, det här är mjukakanthus, A. mollis, men arterna är väldigt snarlika. Vid Medelhavet växer de i skugga som ormbunkar, men så här långt norrut måste de stå soligt och varmt.


Absolut symmetri avslutar axeln genom trädgården. Ett vitt vinbär har flyttats dit som slutpunkt. Under ska små jordgubbsplantor växa till sig för att ge bär nästa år. Bakre häcken är liguster och längst fram står ett par buxbom som klippts till kuber med spetsiga toppar.


Som gjorda av silkepapper är myskmalvans, Malva moschata, vitrosa blommor som slår ut i stora mängder.


En lockande lilja som tyvärr inte doftar ett dugg. Lite trist, man vill ju ha doft OCKSÅ!


Nyss var de ludna knoppar som förvandlades till dansande yviga kjolar några dagar. Nu liknar de något som lever i havet, som maneter. Eller havstulpaner i pistage och choklad.


Ibland är både knoppen och den kvarblivande fröställningen intressantare än själva blomperioden. Det här ska bli en vit bolltistel, Echinops sphaerocephalus. Klicka upp bilden och se hur isigt frostigt allting ser ut, mitt i sommarvärmen.

Den slår ut på en roligt sätt. Först kommer en vit kalufs högst upp, sedan fortsätter den nedåt runt om tills hela bollen lyser vit. Mums för humlor och bin!


Ja, de mysko fröställningarna vill aldrig ta slut... Alliumen ser ut som en modell av en atom med en massa elektroner runt om. Klicka upp bilden och det ser ut som en explosion som kastar ut frökapslarna.


Jätterutan, Thalictrum 'Elin', kan bli två och en halv meter!


Den gamla ståtliga kungsnävan, Geranium magnificum, står sig bra bland alla nya korsningar. En steril hybrid från 1800-talet då turknäva, G. ibericum korsades med kaukasisk näva, G. platypetalum.


En passande perenn för min trädgård och 100% min smak är förstår höstvädden, Scabiosa caucasia 'Perfecta'. Men den har varit ovillig att etablera sig, är känslig för vinterväta. Nu försöker jag igen på det allra soligaste stället i upphöjd plantering. För jag kan inte avstå från något så vackert som dessutom blommar från juni till oktober!


Man behöver varken sättsand eller bruk för att lägga plattor eller göra ett par trappsteg i sten. Jag lägger direkt på hårt tilltrampad jord! Det viktiga är att stenarna är rätt balanserade för att inte börja röra sig när man går på dem. Efter några veckor har allt satt sig ordentligt.


Albarosen 'Maiden's Blush', min absoluta favoritbuskros. För doften, färgen, formen, det grå bladverket, anspråkslösheten med jordmånen. Men den är en gammal sort som bara blommar några veckor så underbart blir (som vanligt) kort.


Rosen 'Frühlingsduft' blommar fortfarande. Jag är svag för rosor som tonar mellan två färger som gult-vitt eller vitt-rosa, tycker de är mer spännande. Och här får jag tre färger på ett bräde.


Randiga rosor fascinerar de flesta. Mest känd är Rosa gallica 'Versicolor' från 1500-talet, även kallad Rosa mundi. Jag valde en betydlig yngre herre, remontantrosen 'Ferdinand Pichard' från 1921. För då får jag en blomning till på hösten och den doftar fint också.


Albarosen 'Madame Plantier' är storväxt, men vek i växtsättet. De många fyllda blommorna blir tunga av regn och hon viker ihop sig tyvärr. Min står mellan staketet och äppelträdet så jag ska kunna få upp henne i trädet som klätterros. Rosa knoppar som slår ut i vitt är hennes speciella charmtrick som funkar lika bra varje år.