HÖGSOMMAR OCH TID för rosor och lavendel. De riktigt varma dagarna brukar bli fler och det kan bli torrt på vårt berg. De första bären mognar som jordgubbar, smultron och krusbär. Saker börjar blomma över, bli för stora eller falla omkull i regn och blåst. Klippa ned och räta upp är den stående ordinationen för att det inte ska börja se skräpigt ut.
![]()
Dagliljan 'American Revolution' laddar med täta knoppsamlingar under de första rödsvarta blommorna.
![]()
Axveronikan är en underskattad växt, den frösår sig vilt och målar omöjliga ställen blå. Den mer aristokratiska kransveronikan håller sig snällt på sin plats.
![]()
Persikan är så tung av frukterna att den lagt sig över gången.
![]()
Blå höstflox, klematis 'Durandii' och en riddarsporre med förlorat namn håller den blå lågan lysande efter midsommar.
![]()
Gråmalvan 'Barnsley' ska vara vit, men den rosa färgen ligger latent och kan ta över när som helst. Här har ett par blommor på en kvist gått över till rosa bland alla de vita.
![]()
Ett mystiskt rutmönster uppstår bland korsande strutbräkenblad.
![]()
Kikar man ut mot andra hållet syns en slingrande gång som blivit allt smalare genom alla självsådda trevligheter som dykt upp i kanterna.
![]()
Genom skuggan under pergolan mot sol och värme.
![]()
Min "vildvinsgrotta" surrar som en bikupa då den blommar i juli och bina söker igenom tusentals blommor. Här inne fläktar det alltid lite och man kan ta en paus från den stekande solen, det behövs!
![]()
Speglingen i den rostfria kannan visar ingången till pergolan.
![]()
Utblommad kärrtörel, nästan vackrare nu än då.
![]()
Krusbär och vinbär är bäst direkt från busken.
![]()
Att vara på ett berg när torkan slår till innebär vattning kvällstid.
![]()
Lyktor i alla former, ute och inne, behövs när man inte har de där två små hålen i väggen.
![]()
Inspirerad av holländske Piet Oudolf som skapat häckar som mjukt formade kulisser klippte jag min raka liguster i mjuka vågor istället. Blev både vackrare och roligare för ögat.
![]()
Medelhavsvärme och medelhavsmat.
![]()
I tusentals år har människan fascinerats av akanthusen som växer runt Medelhavet. Men det är bladets djupa flikar som avbildats mest, här är istället blomställningen.
![]()
Den borde vara hur trendig som helst, passar till sten och betong och stramt modernistiskt formspråk. Akanthus finns i tre arter, det här är mjukakanthus, A. mollis, men arterna är väldigt snarlika. Vid Medelhavet växer de i skugga som ormbunkar, men så här långt norrut måste de stå soligt och varmt.
![]()
Absolut symmetri avslutar axeln genom trädgården. Ett vitt vinbär har flyttats dit som slutpunkt. Under ska små jordgubbsplantor växa till sig för att ge bär nästa år. Bakre häcken är liguster och längst fram står ett par buxbom som klippts till kuber med spetsiga toppar.
![]()
Som gjorda av silkepapper är myskmalvans, Malva moschata, vitrosa blommor som slår ut i stora mängder.
![]()
En lockande lilja som tyvärr inte doftar ett dugg. Lite trist, man vill ju ha doft OCKSÅ!
![]()
Nyss var de ludna knoppar som förvandlades till dansande yviga kjolar några dagar. Nu liknar de något som lever i havet, som maneter. Eller havstulpaner i pistage och choklad.
![]()
Ibland är både knoppen och den kvarblivande fröställningen intressantare än själva blomperioden. Det här ska bli en vit bolltistel, Echinops sphaerocephalus. Klicka upp bilden och se hur isigt frostigt allting ser ut, mitt i sommarvärmen.
![]()
Den slår ut på en roligt sätt. Först kommer en vit kalufs högst upp, sedan fortsätter den nedåt runt om tills hela bollen lyser vit. Mums för humlor och bin!
![]()
Ja, de mysko fröställningarna vill aldrig ta slut... Alliumen ser ut som en modell av en atom med en massa elektroner runt om. Klicka upp bilden och det ser ut som en explosion som kastar ut frökapslarna.
![]()
Jätterutan, Thalictrum 'Elin', kan bli två och en halv meter!
![]()
Den gamla ståtliga kungsnävan, Geranium magnificum, står sig bra bland alla nya korsningar. En steril hybrid från 1800-talet då turknäva, G. ibericum korsades med kaukasisk näva, G. platypetalum.
![]()
En passande perenn för min trädgård och 100% min smak är förstår höstvädden, Scabiosa caucasia 'Perfecta'. Men den har varit ovillig att etablera sig, är känslig för vinterväta. Nu försöker jag igen på det allra soligaste stället i upphöjd plantering. För jag kan inte avstå från något så vackert som dessutom blommar från juni till oktober!
![]()
Man behöver varken sättsand eller bruk för att lägga plattor eller göra ett par trappsteg i sten. Jag lägger direkt på hårt tilltrampad jord! Det viktiga är att stenarna är rätt balanserade för att inte börja röra sig när man går på dem. Efter några veckor har allt satt sig ordentligt.
![]()
Albarosen 'Maiden's Blush', min absoluta favoritbuskros. För doften, färgen, formen, det grå bladverket, anspråkslösheten med jordmånen. Men den är en gammal sort som bara blommar några veckor så underbart blir (som vanligt) kort.
![]()
Rosen 'Frühlingsduft' blommar fortfarande. Jag är svag för rosor som tonar mellan två färger som gult-vitt eller vitt-rosa, tycker de är mer spännande. Och här får jag tre färger på ett bräde.
![]()
Randiga rosor fascinerar de flesta. Mest känd är Rosa gallica 'Versicolor' från 1500-talet, även kallad Rosa mundi. Jag valde en betydlig yngre herre, remontantrosen 'Ferdinand Pichard' från 1921. För då får jag en blomning till på hösten och den doftar fint också.
![]()
Albarosen 'Madame Plantier' är storväxt, men vek i växtsättet. De många fyllda blommorna blir tunga av regn och hon viker ihop sig tyvärr. Min står mellan staketet och äppelträdet så jag ska kunna få upp henne i trädet som klätterros. Rosa knoppar som slår ut i vitt är hennes speciella charmtrick som funkar lika bra varje år.
![]()
Utblommad kärrtörel, nästan vackrare nu än då.
![]()
Krusbär och vinbär är bäst direkt från busken.
![]()
Att vara på ett berg när torkan slår till innebär vattning kvällstid.
![]()
Lyktor i alla former, ute och inne, behövs när man inte har de där två små hålen i väggen.
![]()
Inspirerad av holländske Piet Oudolf som skapat häckar som mjukt formade kulisser klippte jag min raka liguster i mjuka vågor istället. Blev både vackrare och roligare för ögat.
![]()
Medelhavsvärme och medelhavsmat.
![]()
I tusentals år har människan fascinerats av akanthusen som växer runt Medelhavet. Men det är bladets djupa flikar som avbildats mest, här är istället blomställningen.
![]()
Den borde vara hur trendig som helst, passar till sten och betong och stramt modernistiskt formspråk. Akanthus finns i tre arter, det här är mjukakanthus, A. mollis, men arterna är väldigt snarlika. Vid Medelhavet växer de i skugga som ormbunkar, men så här långt norrut måste de stå soligt och varmt.
![]()
Absolut symmetri avslutar axeln genom trädgården. Ett vitt vinbär har flyttats dit som slutpunkt. Under ska små jordgubbsplantor växa till sig för att ge bär nästa år. Bakre häcken är liguster och längst fram står ett par buxbom som klippts till kuber med spetsiga toppar.
![]()
Som gjorda av silkepapper är myskmalvans, Malva moschata, vitrosa blommor som slår ut i stora mängder.
![]()
En lockande lilja som tyvärr inte doftar ett dugg. Lite trist, man vill ju ha doft OCKSÅ!
![]()
Nyss var de ludna knoppar som förvandlades till dansande yviga kjolar några dagar. Nu liknar de något som lever i havet, som maneter. Eller havstulpaner i pistage och choklad.
![]()
Ibland är både knoppen och den kvarblivande fröställningen intressantare än själva blomperioden. Det här ska bli en vit bolltistel, Echinops sphaerocephalus. Klicka upp bilden och se hur isigt frostigt allting ser ut, mitt i sommarvärmen.
![]()
Den slår ut på en roligt sätt. Först kommer en vit kalufs högst upp, sedan fortsätter den nedåt runt om tills hela bollen lyser vit. Mums för humlor och bin!
![]()
Ja, de mysko fröställningarna vill aldrig ta slut... Alliumen ser ut som en modell av en atom med en massa elektroner runt om. Klicka upp bilden och det ser ut som en explosion som kastar ut frökapslarna.
![]()
Jätterutan, Thalictrum 'Elin', kan bli två och en halv meter!
![]()
Den gamla ståtliga kungsnävan, Geranium magnificum, står sig bra bland alla nya korsningar. En steril hybrid från 1800-talet då turknäva, G. ibericum korsades med kaukasisk näva, G. platypetalum.
![]()
En passande perenn för min trädgård och 100% min smak är förstår höstvädden, Scabiosa caucasia 'Perfecta'. Men den har varit ovillig att etablera sig, är känslig för vinterväta. Nu försöker jag igen på det allra soligaste stället i upphöjd plantering. För jag kan inte avstå från något så vackert som dessutom blommar från juni till oktober!
![]()
Man behöver varken sättsand eller bruk för att lägga plattor eller göra ett par trappsteg i sten. Jag lägger direkt på hårt tilltrampad jord! Det viktiga är att stenarna är rätt balanserade för att inte börja röra sig när man går på dem. Efter några veckor har allt satt sig ordentligt.
![]()
Albarosen 'Maiden's Blush', min absoluta favoritbuskros. För doften, färgen, formen, det grå bladverket, anspråkslösheten med jordmånen. Men den är en gammal sort som bara blommar några veckor så underbart blir (som vanligt) kort.
![]()
Rosen 'Frühlingsduft' blommar fortfarande. Jag är svag för rosor som tonar mellan två färger som gult-vitt eller vitt-rosa, tycker de är mer spännande. Och här får jag tre färger på ett bräde.
![]()
Randiga rosor fascinerar de flesta. Mest känd är Rosa gallica 'Versicolor' från 1500-talet, även kallad Rosa mundi. Jag valde en betydlig yngre herre, remontantrosen 'Ferdinand Pichard' från 1921. För då får jag en blomning till på hösten och den doftar fint också.
![]()
Albarosen 'Madame Plantier' är storväxt, men vek i växtsättet. De många fyllda blommorna blir tunga av regn och hon viker ihop sig tyvärr. Min står mellan staketet och äppelträdet så jag ska kunna få upp henne i trädet som klätterros. Rosa knoppar som slår ut i vitt är hennes speciella charmtrick som funkar lika bra varje år.
Dagliljan 'American Revolution' laddar med täta knoppsamlingar under de första rödsvarta blommorna.
Axveronikan är en underskattad växt, den frösår sig vilt och målar omöjliga ställen blå. Den mer aristokratiska kransveronikan håller sig snällt på sin plats.
Persikan är så tung av frukterna att den lagt sig över gången.
Blå höstflox, klematis 'Durandii' och en riddarsporre med förlorat namn håller den blå lågan lysande efter midsommar.
Gråmalvan 'Barnsley' ska vara vit, men den rosa färgen ligger latent och kan ta över när som helst. Här har ett par blommor på en kvist gått över till rosa bland alla de vita.
Ett mystiskt rutmönster uppstår bland korsande strutbräkenblad.
Kikar man ut mot andra hållet syns en slingrande gång som blivit allt smalare genom alla självsådda trevligheter som dykt upp i kanterna.
Genom skuggan under pergolan mot sol och värme.
Min "vildvinsgrotta" surrar som en bikupa då den blommar i juli och bina söker igenom tusentals blommor. Här inne fläktar det alltid lite och man kan ta en paus från den stekande solen, det behövs!
Speglingen i den rostfria kannan visar ingången till pergolan.
Utblommad kärrtörel, nästan vackrare nu än då.
Krusbär och vinbär är bäst direkt från busken.
Att vara på ett berg när torkan slår till innebär vattning kvällstid.
Lyktor i alla former, ute och inne, behövs när man inte har de där två små hålen i väggen.
Inspirerad av holländske Piet Oudolf som skapat häckar som mjukt formade kulisser klippte jag min raka liguster i mjuka vågor istället. Blev både vackrare och roligare för ögat.
Medelhavsvärme och medelhavsmat.
I tusentals år har människan fascinerats av akanthusen som växer runt Medelhavet. Men det är bladets djupa flikar som avbildats mest, här är istället blomställningen.
Absolut symmetri avslutar axeln genom trädgården. Ett vitt vinbär har flyttats dit som slutpunkt. Under ska små jordgubbsplantor växa till sig för att ge bär nästa år. Bakre häcken är liguster och längst fram står ett par buxbom som klippts till kuber med spetsiga toppar.
Som gjorda av silkepapper är myskmalvans, Malva moschata, vitrosa blommor som slår ut i stora mängder.
En lockande lilja som tyvärr inte doftar ett dugg. Lite trist, man vill ju ha doft OCKSÅ!
Nyss var de ludna knoppar som förvandlades till dansande yviga kjolar några dagar. Nu liknar de något som lever i havet, som maneter. Eller havstulpaner i pistage och choklad.
Ibland är både knoppen och den kvarblivande fröställningen intressantare än själva blomperioden. Det här ska bli en vit bolltistel, Echinops sphaerocephalus. Klicka upp bilden och se hur isigt frostigt allting ser ut, mitt i sommarvärmen.
Den slår ut på en roligt sätt. Först kommer en vit kalufs högst upp, sedan fortsätter den nedåt runt om tills hela bollen lyser vit. Mums för humlor och bin!
Ja, de mysko fröställningarna vill aldrig ta slut... Alliumen ser ut som en modell av en atom med en massa elektroner runt om. Klicka upp bilden och det ser ut som en explosion som kastar ut frökapslarna.
Jätterutan, Thalictrum 'Elin', kan bli två och en halv meter!
Den gamla ståtliga kungsnävan, Geranium magnificum, står sig bra bland alla nya korsningar. En steril hybrid från 1800-talet då turknäva, G. ibericum korsades med kaukasisk näva, G. platypetalum.
En passande perenn för min trädgård och 100% min smak är förstår höstvädden, Scabiosa caucasia 'Perfecta'. Men den har varit ovillig att etablera sig, är känslig för vinterväta. Nu försöker jag igen på det allra soligaste stället i upphöjd plantering. För jag kan inte avstå från något så vackert som dessutom blommar från juni till oktober!
Man behöver varken sättsand eller bruk för att lägga plattor eller göra ett par trappsteg i sten. Jag lägger direkt på hårt tilltrampad jord! Det viktiga är att stenarna är rätt balanserade för att inte börja röra sig när man går på dem. Efter några veckor har allt satt sig ordentligt.
Albarosen 'Maiden's Blush', min absoluta favoritbuskros. För doften, färgen, formen, det grå bladverket, anspråkslösheten med jordmånen. Men den är en gammal sort som bara blommar några veckor så underbart blir (som vanligt) kort.
Rosen 'Frühlingsduft' blommar fortfarande. Jag är svag för rosor som tonar mellan två färger som gult-vitt eller vitt-rosa, tycker de är mer spännande. Och här får jag tre färger på ett bräde.
Randiga rosor fascinerar de flesta. Mest känd är Rosa gallica 'Versicolor' från 1500-talet, även kallad Rosa mundi. Jag valde en betydlig yngre herre, remontantrosen 'Ferdinand Pichard' från 1921. För då får jag en blomning till på hösten och den doftar fint också.
Albarosen 'Madame Plantier' är storväxt, men vek i växtsättet. De många fyllda blommorna blir tunga av regn och hon viker ihop sig tyvärr. Min står mellan staketet och äppelträdet så jag ska kunna få upp henne i trädet som klätterros. Rosa knoppar som slår ut i vitt är hennes speciella charmtrick som funkar lika bra varje år.
Utblommad kärrtörel, nästan vackrare nu än då.
Krusbär och vinbär är bäst direkt från busken.
Att vara på ett berg när torkan slår till innebär vattning kvällstid.
Lyktor i alla former, ute och inne, behövs när man inte har de där två små hålen i väggen.
Inspirerad av holländske Piet Oudolf som skapat häckar som mjukt formade kulisser klippte jag min raka liguster i mjuka vågor istället. Blev både vackrare och roligare för ögat.
Medelhavsvärme och medelhavsmat.
I tusentals år har människan fascinerats av akanthusen som växer runt Medelhavet. Men det är bladets djupa flikar som avbildats mest, här är istället blomställningen.
Absolut symmetri avslutar axeln genom trädgården. Ett vitt vinbär har flyttats dit som slutpunkt. Under ska små jordgubbsplantor växa till sig för att ge bär nästa år. Bakre häcken är liguster och längst fram står ett par buxbom som klippts till kuber med spetsiga toppar.
Som gjorda av silkepapper är myskmalvans, Malva moschata, vitrosa blommor som slår ut i stora mängder.
En lockande lilja som tyvärr inte doftar ett dugg. Lite trist, man vill ju ha doft OCKSÅ!
Nyss var de ludna knoppar som förvandlades till dansande yviga kjolar några dagar. Nu liknar de något som lever i havet, som maneter. Eller havstulpaner i pistage och choklad.
Ibland är både knoppen och den kvarblivande fröställningen intressantare än själva blomperioden. Det här ska bli en vit bolltistel, Echinops sphaerocephalus. Klicka upp bilden och se hur isigt frostigt allting ser ut, mitt i sommarvärmen.
Den slår ut på en roligt sätt. Först kommer en vit kalufs högst upp, sedan fortsätter den nedåt runt om tills hela bollen lyser vit. Mums för humlor och bin!
Ja, de mysko fröställningarna vill aldrig ta slut... Alliumen ser ut som en modell av en atom med en massa elektroner runt om. Klicka upp bilden och det ser ut som en explosion som kastar ut frökapslarna.
Jätterutan, Thalictrum 'Elin', kan bli två och en halv meter!
Den gamla ståtliga kungsnävan, Geranium magnificum, står sig bra bland alla nya korsningar. En steril hybrid från 1800-talet då turknäva, G. ibericum korsades med kaukasisk näva, G. platypetalum.
En passande perenn för min trädgård och 100% min smak är förstår höstvädden, Scabiosa caucasia 'Perfecta'. Men den har varit ovillig att etablera sig, är känslig för vinterväta. Nu försöker jag igen på det allra soligaste stället i upphöjd plantering. För jag kan inte avstå från något så vackert som dessutom blommar från juni till oktober!
Man behöver varken sättsand eller bruk för att lägga plattor eller göra ett par trappsteg i sten. Jag lägger direkt på hårt tilltrampad jord! Det viktiga är att stenarna är rätt balanserade för att inte börja röra sig när man går på dem. Efter några veckor har allt satt sig ordentligt.
Albarosen 'Maiden's Blush', min absoluta favoritbuskros. För doften, färgen, formen, det grå bladverket, anspråkslösheten med jordmånen. Men den är en gammal sort som bara blommar några veckor så underbart blir (som vanligt) kort.
Rosen 'Frühlingsduft' blommar fortfarande. Jag är svag för rosor som tonar mellan två färger som gult-vitt eller vitt-rosa, tycker de är mer spännande. Och här får jag tre färger på ett bräde.
Randiga rosor fascinerar de flesta. Mest känd är Rosa gallica 'Versicolor' från 1500-talet, även kallad Rosa mundi. Jag valde en betydlig yngre herre, remontantrosen 'Ferdinand Pichard' från 1921. För då får jag en blomning till på hösten och den doftar fint också.
Albarosen 'Madame Plantier' är storväxt, men vek i växtsättet. De många fyllda blommorna blir tunga av regn och hon viker ihop sig tyvärr. Min står mellan staketet och äppelträdet så jag ska kunna få upp henne i trädet som klätterros. Rosa knoppar som slår ut i vitt är hennes speciella charmtrick som funkar lika bra varje år.
![]()
Silvermartorn (Eryngium giganteum) är en ståtlig tvååring som dyker upp på torra ställen som vid stenkanter och mellan plattor.![]()
Fraktaler, element som bygger större element med samma utseende. Kvistar blir grenar som blir stammar. Eller gatunät av smågator som blir huvudgator som blir motorleder. Bladet är en kinesisk vippvallmo.![]()
En glasskål fylld med vatten bryter ljusen likt ett prisma.![]()
Brunnävan är vacker, men kan självså sig till den grad att den blir ett verkligt problembarn.![]()
På landet på Södermalm. Förstorar man bilden ser man ett flygplan på väg till Bromma som råkat hamna mitt i bildens överkant.![]()
En mosaik av olika stenar och plattor. Man tänker på antika romerska golv och gator man ser runt Medelhavet .![]()
![]()
![]()
![]()
![]()
![]()
![]()
![]()
![]()
![]()
![]()
![]()
![]()
![]()
![]()
![]()
![]()
![]()
![]()
![]()
![]()
![]()
![]()
![]()
![]()
![]()
![]()
![]()
![]()
![]()
![]()
![]()
![]()
![]()
![]()
Maj är den sista vårmånaden och fortfarande dominerar lökväxterna helt. Inga är mer paranta än tulpanerna som förtrollat oss sedan 1600-talet och i allt fler färger och former.
NU BRYTER DET loss på allvar. Våren övergår i försommar och volymen skruvas upp rejält med tulpaner och tidiga perenner, blommande fruktträd, klematis och kaprifol. Värmen kommer och man kan sitta ute i solnedgången med öronen fulla av fågelsång. Sova och städa är lågprioriterat, det är äntligen tid att njuta!![]()
En papegojliknande sak som bara dök upp. Tulpaner är luriga saker som kan ändra utseende eller bara ligga och vila med anonyma gröna blad tills plötsligt en dag...![]()
Strutbräken och blå vitsippa 'Robinsoniana' också kallad lavendelsippa.![]()
'Flaming Purissima' i olika stadier av rodnande.
![]()
Den delikata svavelsippan, Anemone lipsiensis, är en naturlig korsning mellan vitsippa och gulsippa. Här växer den bland adiantumliknande ekbräken hämtad från skogen och blåskimrande funkia. Blekgult är en fantastiskt fin färg som kan kombineras med de flesta andra eftersom den ligger så nära det ljusgröna.![]()
Gräsmattan klipps inte förrän lökbladen i den börjar vissna ned. Parterren liknar en övergiven och bortglömd plats där tulpanerna obekymrat dansar sin lilla stund på jorden.![]()
Gröna toner. Utblommad vintergäck, mattbildande ekbräken och viridifloratulpanen 'Spring Green'. Blekt gula klockor har Uvalaria grandiflora som kallas guldrams eller sorgklocka), jättevallmon knoppas och storrams som man hittar vild.![]()
Vem kan ana att det här brukade vara en snårig syrenhäck? Jag älskar min rena baksida med den låga muren och släta golvet nedanför den stora lönnen. Den står nere hos grannen så jag slipper de hungriga rötterna, men kan njuta av suset i löven och den vackra siluetten.![]()
Utblommade tulpaner är tacksamma motiv, några blänkande regndroppar gör dem ännu vackrare.![]()
Smultron och mjölk i tulpanform. Sorten heter 'Marilyn' och är från 1976. Allt var inte juteväv på 70-talet... Den vitrosa äppelblomningen är lika ljuvlig och väldoftande.![]()
Vita kejsartulpanen 'Purissima' skiftar vissa år i rosa. Eleganta liljeblommande 'Marilyn' är rosastrimmig. Rosa och violetta tulpaner bland röda 'Apeldoorn'.
Rosa, krusiga kanter på benvit tulpan som möjligen skulle kunna vara en 'Webers Parrot'. Polkagrisrandiga 'Carnaval de Nice'. Mörkviolett med vita kanter är 'Arabian Mystery'.![]()
Träd och buskar vaknar, blommar och skjuter skott. Lärk, berberis och gran överst, gyllenlönn, sälg och flikbladig japansk lönn underst.![]()
Den försiktiga lönnvallmon, Glaucidium palmatum, gör entré skyddad under sitt gröna blad som sedan förvandlas från mössa till klädsam krage.![]()
Violetta toner hos vårnäva/knölnäva, Geranium tuberosum, rödbladig styvklematis (Clematis recta 'Purpurea') och bergklinten (Centaurea montana) 'Amethyst in Snow.![]()
Stjärnmagnolian, Magnolia stellata 'Royal Star', lyser vit i kvällen, liksom äppelträdet som ska ge den goda lilla sorten 'Cox Orange' om fem månader.![]()
Det är en fantastisk syn när ormbunkarna rullar upp sina nya blad. Speciellt den stora strutbräken, Matteucia struthiopseris, är imponerande.![]()
Ormbunkar är en underskattad trädgårdsväxt. Speciellt de vintergröna, som denna spetsbräken, är värdefulla tillskott av grönska.![]()
Doftande narcisser är klassikerna Narcissus poeticus och N. 'Thalia', den senare kallas också "änglatårar'. I mitten en gräddvit hundtandslilja, Erythronium californicum 'White Beauty', som jag hoppas ska växa sig till en stor tuva.![]()
Svart hus, svart tulpan. Den svartröda 'Queen of Night' har ett spännande namn, bra vilja att återkomma och trendig färg - en braksuccé.![]()
Mera fräscht gulgrönt; guldhumle (Humulus lupulus 'Aurea'), gulbladig ängskavle (Alopecurus pratensis 'Aurea') och lundviva (Primula elatior). Våren är ljuvligt gulgrön!![]()
Stora rosaröda nunneörten 'George Baker' är en fin lundväxt som vissnar ned bara ett par veckor efter blomningen. I lundens skugga sprider sig också violett fingertandrot, Cardamine pentaphyllos.![]()
Under äppelgrenar syns asiatiska hörnan med alldeles ljusgrön flikbladig lönn.![]()
Den rödbladiga styvklematisen är fint sällskap till både färgstarka och bleka tulpaner.![]()
Fruktträden blommar i vitt och rosa. Prydnadskörsbär, persikan 'Riga' och framför Aromaträdet hänger Clematis 'Columella'.![]()
Stolta tulpaner mot sommarhimlen.![]()
Den röd-gul-vita skalan har flera tulpaner med god förmåga att återkomma. En gul som fått röda strimmor, möjligen 'Apeldoorn'. Vildarten sylvestris är liten och gracil. En vit form av T. gregii med vacker teckning.
Spontan gul tulpan med röda kanter som visade sig endast ett år. 'Sweetheart' i vitt med gult kommer troget. Men röda 'Apeldoorn' är t o m rena ogräset...![]()
Från den asiatisk hörnan mot parterren är det inte många steg, men kontrasten är stor mellan symmetri och asymmetri. Stenarna ger struktur mitt i all grönska, lagrar värme och är sköna att gå på.![]()
Ibland lockar annat än växter till att fånga något särskilt. Som en av de många katter som kommer smygande på tysta tassar. Eller ett glas vatten som kvällsljuset faller över.![]()
Gnistrande droppar i en kirgislök, Allium aflatunense. Klicka gärna på bilden och se dropparna på nära håll, först då blir den riktigt spännande.![]()
Brungröna toner i vildvin, vinbär och rodgersia.![]()
En fräck typ! Inne i rödbladiga styvklematisen, Clematis recta purpurea, dyker plötsligt en lysande tulpan upp som jag aldrig sett förut och definitivt inte köpt och planterat. Så är det med tulpaner, de kommer upp i nya skepnader och försvinner.![]()
'Blue Diamond', en fylld violett sort som kommit tillbaka flera år med samma antal blommor.![]()
Terrakottakrukorna ska sommarplanteras. Några penséer är först ut.![]()
Smyrnatulpanen, 'Tulipa whittalii', vildart från Izmir (Smyrna) i Turkiet.
Ett stilla kinainspirerat arrangemang i svart och rött på verandan.
Den ståtliga kejsarkronan, Frittilaria imperialis, kräver ordentlig gödsling när den grönskar.![]()
Enkel stentrappa av natursten leder upp till parterren från pergolan.![]()
Löjtnantshjärtan är ett måste i trädgården. Det klenare vita trivs i halvskugga och det kraftigare rosa är lättodlat i det flesta lägen. Utmärkt snittblomma!![]()
Nyutslagna bronsblad, Rodgersia podophylla, som om de står soligt behåller de lite av de rödaktiga tonerna, i skugga övergår de till helt gröna. Dårörten, Scopolia carniolica, gör ett kort framträdande och vissnar snabbt ned.
![]()
Den vita tulpanen 'Purissima' är en vit mutation av den röda Mme Lefeber. Här har den fått en röd flamma, är det madamens gener som spökar?![]()
Rosor och äpple slår ett valv över gången längs staketet.![]()
Fantastiska kirgislök, Allium aflatunense! De stora lökarna är förstås samma släkte som vanlig gräslök vilka de liknar mycket. Extra bra är att de avlöser tulpanerna perfekt i tid och målar trädgården violett tillsammans med aklejor, violer och kantnepeta.![]()
'Estella Rijnveld' heter denna skönhet från 1954. En av de bästa papegojtulpanerna som brukar komma tillbaka bra, åtminstone några år.![]()
I den asieninspirerade hörnan är det lugnare med gröna toner hos lönnar och ormbunkar.![]()
Resultat av tulpanvirus, en tidigare helt violett tulpansort har blivit strimmig i vitt. Men de har kommit tillbaka flera år så man får njuta av spektaklet.![]()
Fjärilsazalean, Rhododendron vaseyi, är vacker i alla skeden av blomningen. Och efteråt rodnar bladen alltmer till rosa under sommaren.![]()
"Värre än Holland" suckade en förbipasserande som råkade komma förbi när det blommade som bäst (värst?).![]()
Tulpaner i svala färger svajar tillsammans i majsolen. Det här är vad man väntat på hela vintern!![]()
Några snökrokusar dök upp i den knoppande stora nunneörten, Corydalis solida 'George Baker', som lyser rödrosa. Snökrokusen är både den tidigaste och den mest villiga att sprida sig till stora bestånd, en riktig vinnare!INGEN ANNAN MÅNAD har så stor skillnad mellan början och slutet (jo, oktober kanske?). Början kan vara snöig och tjurig. Slutet kan bjuda på de första tulpanerna, liljor, blommande bärbuskar och magnolior. Våren övergår i tvekande försommar. De nakna grenarna kläs försiktigt på med gröna knoppar och gräsmattan börjar lysa inbjudande fräsch och mjuk. En matta av vårblommande lökväxter kan vara en av årets härligaste upplevelser.![]()
En allt annat än härlig syn: brända vintergröna växter som torterats i envis tjäle och veckor av stekande sol. T o m krypen (t v) och idegran (mitten) är illa åtgångna fast de vanligtvis står oberörda av vårvinterns påfrestning. Flytta inte bambu på hösten, då blir den som bilden t h visar. Eller täck, täck, täck med väv redan i februari. Läxan är lärd.![]()
Gulbladig berberis slår ut tidigt, medan den japanska dvärglärkens knoppar fortfarande täcker grenarna som små pärlor.![]()
Rosa vårstjärna (Scilla luciliae) bleknar snabbt till nästan vitt. Prickiga julrosor finns i många sorter, denna heter 'White Spotted Lady'. Fläckarnas mängd och tydlighet varierar mycket. På det här exemplaret sitter de så tätt så den vita bakgrundsfärgen bara syns som en vit kant på kronbladen. En ovanlig bekantskap är sippsmörskålen eller blek smörskål som den också kallas (Trollius laxus). Blommar tidigt i soligt läge och kan lät misstas för en anemon.![]()
Ryska blåstjärnan, Scilla sibirica, är en riktig fröspridare och man kan lugnt låta dem rymma åt alla håll. Efter att ha målat blått på alla möjliga och omöjliga ställen gör den diskret sorti och lämnar plats för sommarens fröjder. Här koloniserar den gräsmattan tillsammans med det beskedliga ljusgula ogräset vårlök. T v tittar den upp ur den vintergröna (och underskattade!) skuggbräckan, Saxifraga umbrosa.![]()
Prinsessa på vift! Den snövita fyllda blodörten, Sanguinaria canadensis 'Multiplex', är den sanna aristokraten bland lundens vårväxterna. Enkla varianten blommar bara ett par dagar, medan den exklusivare fyllda varar betydligt längre. Bladen växer sig stora och står vackert grågröna hela sommaren, ett skäl i sig att plantera blodört. Och blodet?![]()
En tidig botanisk tulpan, Tulipa kaufmanniana, tittar fram redan i april samtidigt som den japanska dvärglärken återfår sina gröna barr. Troligtvis sorten 'Heart's Delight', men vad den är köpt som är för länge sedan glömt och raderat.![]()
Kejsarkronorna växer i rekordfart och öppnar snart sin slutna knoppar. Julrosen sätter lite färg bland alla gröna lökväxter.![]()
Nu börjar det snart, det stor tulpankaoset man längtat efter! Eftersom jag låter mycket löv ligga kvar i rabatterna spetsar tulpanbladen dem och lyfter ibland upp stora sjok.![]()
Inga växter döljer marken eller hindrar blicken genom trädgården. Strukturen blir tydlig och omgivningen kommer in, som Högalidskyrkan en kilometer bort.![]()
Märkliga färger i vårens tid. Aklejans nya blad är mer rosa än gröna, medan det omvända gäller en självsådd julros. Fröplantor verkar bli blekare än föräldern, tvärtom vore mer spännande.![]()
Gullflockan, Hacquetia epipactis, är en läcker liten lundväxt som bildar en tät tuva. Finns även i en variegerad form med sortnamnet 'Thor' som uppstod i en svensk trädgård och togs omhand av en uppmärksam granne.![]()
Tid för julrosornas bästa blomning. Den rödrosa är en tidig sort som brukar vara i knopp till jul. Den har delats och följt med genom åren och jag är minst tredje generationen som beundrar den.![]()
Den blåskimrande 'Metallic Blue' är en av de mörkaste med lika svartröda blad och stjälkar som blommor när den dyker upp.![]()
'Spotted' säger engelsmännen om de prickiga sorterna. 'Guttatus' säger latinet (t v). I Tanto finns en röd variant som behåller färgen ovanligt länge innan den övergår till grönt (t h). Den byter man gärna till sig!![]()
Helleborus 'Metallic Blue' börjar få gröna blad istället för mörka.![]()
Äntligen färgklickar bland bruna löv och gula strån i form av härligt lysande krokus. Snabbast förökar sig snökrokusen som sår sig på oväntade ställen. Den randiga 'Pickwick' är en favorit.![]()
Inte en krokus utan en liten vårblommande ljusblomma, Colchicum vernalis (mera känd släkting är höstblommande tidlösa). Har kommit troget ett femtontal år och vill tyvärr inte sprida sig alls som den borde. Doften är söt och mild, men den oskyldiga raringen är en av trädgårdens allra giftigaste växter!![]()
Violtulpaner, tulipa humilis, är tuffa och tidiga små rackare. De växer ursprungligen på flera tusen meters höjd så generna är de rätta för vårt kärva klimat. Sorten heter "Violacaea Black Base". Den rosaröda nunneörten härstammar från Transylvanien och kallas ibland Draculanunneört. Passar inte riktigt på en sådan sötnos tycker jag.![]()
Den märkliga färgen hos snöirisen, iris reticulata, 'Katharine Hodgkin'. Varning! Äts av rådjur så lyckan kan bli kort.![]()
Äntligen börjar lönnen grönska och ger mig en lövvägg i väster. Ligusterhäcken skjuter nya skott och vitsippor har börjat sprida sig i skuggan under dvärglärken. En fågelfamilj är varmt välkommen till holken för att underhålla mig.![]()
Den röda brädstolen kallar jag jugendinspirerad med sin v-formade sits och höga rygg. Den ljusröda färgen var också en favorit på Karin och Carl Larssons Sundborn vid tidigt 1900-tal. Röda blad har lilla rönnspirean 'Sem', knoppande redan under snön.Nu börjar trädgården äntligen lysa grön när man kikar ut genom dörren. Lökväxter och perenner täcker gamla löv och växtdelar i rabatterna och det får gärna ligga kvar och brytas ned.![]()
![]()
Fortfarande syns all buxboms tydligt, men snart ränner perenner och lökväxter i höjden och bryter linjer och former.![]()
Det är brunt och dammigt, men färgen och livet har återvänt. Den okonventionellt klippta hängsälgen reser sig som ett parasoll. Eller ett skatbo på en pinne... Jag påstår inte att den är vacker.![]()
Snöklockan/klosterliljan Leucojum vernum, är rolig att ha bland snödropparna och de sprider sig sakta. Riktigt stora snödroppar med breda grågröna blad torde betyda Galanthus elwesii, turkisk snödroppe. De vita blombladen är runda och breda och bladen omsluter stjälken och varandra vid basen, ungefär som purjolök.![]()
Det här trodde jag var porslinshyacinten, Puschkinia scilloides. Men det är en persisk blåstjärna, Scilla mischtschenkoana, för ståndarna spretar ut i glesa samlingar med blått pollen. Porslinshyacinten har sina sammanväxta som ett rör i mitten, ungefär som i "tratten" i en narciss. Scillan är betydligt större, både i blomma och höjd. Annars ser de likadana ut, som antikt porslin med en svagt blå ton.En ung stjärnmagnolia bjuder på en ensam blomma, den står lite för torrt och så konkurrerar kaprifolen intill. Den senare slänger sig över min största brädstol, kallad "badhytten". Här man sitter skyddad från blåsten, men värmd av kvällssolen. Tulpanerna är 'Purissima', en stor vit sort som kommer tillbaka bra.![]()
![]()
Jag trodde att den här fritillarian var en muterad kungsängslilja tills jag fick höra att det är en egen art: amanuslilja. 'Fritillaria hermonis ssp.amana' kommer från Amanusbergen i Libanon. Lite större och kraftigare än kungsängslilja och vill också sprida sig om den trivs.En ståtlig tidig tulpan är fosterianan 'Sweetheart' från 1976. Gult är ingen favoritfärg, men som här med den vita kanten är det riktigt läckert. Och fint intill de gulgröna blommorna på vita vinbäret.![]()
![]()
Den mjölkvita 'Purissima' har stora blommor på stadiga och höga stjälkar. Det är en fosterianahybrid vilket innebär att den som andra fosterianor blommar tidigt. Heter också 'White Emperor' och är en mutation (1943) av den den berömda röda Mme Lefeber från 1931. Ibland har den kvar lite rött i form av rosa strimmor och kallas då 'Flaming Purissima'.De två grå stolarna står tillsammans vid det soliga kryddlandet och med drivbänken mellan sig. Mitt varmaste och soligaste läge, här steker middagssolen och kvällsljuset blir varmt i det skyddade läget.![]()
Sent kvällsljus släpar över snart utslagna tulpaner och får dem att glöda en liten stund.![]()
![]()
Gult och gult är en fin kombination på våren med grönt gräs och blå himmel. Forsythia och narcisser brukar blomma samtidigt.![]()
Snö och vind betyder drivor och ett ojämnt täcke. Allium kan man alltid fotografera, men nu börjar de brytas sönder av vintern.
VINTERN KOM MED full styrka i år redan till första advent. Jag trodde det skulle bli en mild vinter som kompensation för den svala sommaren. Men min profetia verkar inte slå in. Ljuset börjar i alla fall smyga sig tillbaka snart.![]()
Sakta fryser det också inne i huset. Hög tid att rädda de sista äpplena. Jag ställde ifrån mig korgen i den snöiga "kinesiska" stolen och det sista av sommaren mötte det första av vintern. Mangold klarar flera minusgrader och kan plockas fortfarande.![]()
Kylan genomborrar obevekligt allt med sina kalla klor och får tiden att stanna.![]()
Men aldrig är de klippta formerna så tydliga som i den första frosten. Faktiskt något att se fram emot, trots att det är inledningen på den mörka vintern.![]()
Ett blad av is, komplett med nerver, har uppstått i en glaslykta. Den blå lyktan bidar sin tid.![]()
Perovskian ser ut som rimfrost i sin silvergrå vinterdräkt. Den svarta väggen täcks av äkta vara, högst upp under takutsprånget är det varmast och där har den ännu inte fått fäste.![]()
När vintern dröjer kan körbärskornellen knoppas medan de dödsföraktande rosorna spelar upp sin sista akt.![]()
Kryddtimjan, Thymus officinalis, har bott i kruka i solen hela sommaren och får övervintra i den. Bara den står torrt och det inte blir för kallt ska det gå bra.![]()
Kontraster kunde inte vara större. 2011 kunde man plocka en bukett vid andra advent. I år svepte snöovädret in redan den första. Men palmerna på "Loopen marin" klarar allt, 100% plast.![]()
En fantastisk växt året runt, Heucherella 'Stoplight', klockvippa som är en korsning mellan alunrot och spetsmössa. Bladen är dramatisk tecknade med röda fält i centrum. De finns kvar på vintern och färgas långsamt bronsorange med de röda fälten kvar. Först till våren, när de nya bladen kommer, vissnar de. Blommorna i augusti är vita, skira plymer.![]()
Hemåt över Liljeholmsbron, bryggorna i Årstaviken ligger tomma. Båtarna har förpuppats på land och väntar på nästa vår. Som alla vi andra.![]()
En verklig stjärna i november är den japanska dvärglärken, Larix kaempferi 'Blue Dwarf '.
Plötsligt skiftar de diskreta blågröna barren till osannolikt guld! Som riktigt lyser mot vintergröna blad och barr.
SÅ MYCKET TID spenderas inte längre i trädgården, det är för kallt att sitta och läsa eller fundera. Det städsegröna framträder allt tydligare och kommer snart att pudras vitt av frost och snö. Några buskar och perenner i glödande höstdräkter tillför fortfarande färg tillsammans med enstaka perenner som vägrar sluta blomma trots de allt kallare dagarna.![]()
En ovanligt varm höst har skonat luktärtor och gråmalva ändå till november.![]()
Höstanemonerna vissnar vackert, medan det höga glansmiskanthuset står envist kvar guldgult till våren. Sommaren var lite för solfattig för att alla vipporna skulle hinna slå ut, men det ser ändå imponerande ut.![]()
Första frosten gjorde entré först i november och det är skönt att allt får blomma ut i sakta mak.
Röda blad på en kvist krusbär.![]()
Vemodigt med de sista värmande strålarna för året, i december försvinner solen bakom berget.![]()
Miskanthusen, dvärglärken och blodnävan tävlar om uppmärksamheten med sina novemberfärger.![]()
Lyktorna i äppelträdet avtecknar sig mot husväggen. Vinbären blir kvar långt in på hösten och är riktigt vackra i den nakna busken.![]()
Exotiskt i november. Den äkta kaprifolen som normalt blommar i maj har fått några alldeles för tidiga blommor. Eller är de bara väldigt sena? Ett filosofiskt spörsmål.
Att fuchsiorna är översållade av knoppar när vintern står för dörren är däremot lika bitterljuvt som vanligt.![]()
Allt är inte pråligt denna sista höstmånad. Buxbom och gräs är lika gröna som på sommaren. En vintergrön ormbunke som uddbräken, Polystichum aculeatum, håller också färgen. Och man lägger märke till annat nu, som ett "öga" på äppelstammen.![]()
Bland frostad buxbomen samsas blommande och vissnande och motljuset får allt att lysa. Jättetåtel Molinia caerulea 'Transparent' gnistrar till höger.![]()
En hisnande förändring uppvisar pimpinellrosen, Rosa spinosissima 'Plena', när grönt övergår i glödande rött. Ovanifrån ser man tydligt hur bladen sitter fördelade så alla får så mycket ljus som möjligt, ett exempel på växternas "intelligenta arkitektur".![]()
Ett alunrotblad lyser till när höstsolens ljumma strålar passerar igenom. Vildvinets bär och stjälkar är fortfarande vackra när de de slingrande grenarna förlorat sina magiska röda blad.![]()
Äppelträdet är fortfarande gult ovanför den gröna parterren. Buxbomskvarteren fylls med löv, det gynnar maskarna och är samtidigt riktigt snyggt. Påminner om tegelkrosset man använde under barocken för att få en kontrasterande färg mot det gröna.![]()
Höstens palett är överdådig innan allt blir ett svartvitt landskap om några veckor.![]()
I sista minuten hann man sätta gatsten i en ny cirkelform. På fredag klart, på lördag fruset till ett... stenhårt golv.![]()
Höstfriserade buxbomar betyder att de håller stilen hela vintern och inte kommer att klippas förrän framåt midsommar nästa år.![]()
Vintergröna perenner är jag svag för och ormbunken hjorttunga, Asplenium scolopendrium, är speciell med sina hela, blanka blad. Finns vildväxande på några få platser i södra Sverige.![]()
Clematis viticella 'Beau Belle' har fortfarande knoppar kvar i slutet av månaden.
Blåregnets gyllene blad lyser härligt mot hösthimlen.
Tråkig nyhet: Norrvikens trädgårdar kan stängas! Skriv på protestlistan:
http://www.norrvikenstradgardssallskap.se/
EN LURIG MÅNAD. Kan vara sommarvarm, kan bjuda på första snön! Med lite tur får man njuta av dahlior och annat känsligt ännu ett tag. De stora träden på berget runt mig lyser i guld och brons. Löven faller och det blir öppnare och ljusare, men samtidigt står solen allt lägre. Energin i ljuset är nästan borta och det mesta börjar vissna ned. Några enstaka växter har väntat ända tills nu för att få briljera...![]()
De stora träden som skuggat under sensommaren blir vackert gyllene och glesas raskt ut när löven faller.![]()
Låt hösten blomma! Mina älskade astrar är inte allmogens favorit. De har tilldelats tråkstämpeln och den går näppeligen bort. Jag fattar ingenting, de är ju de enda som verkligen strålar denna sena månad. Jag KAN inte få för många!![]()
Fjärilsazalean, Rhododendron vaseyi, har redan knoppar klara för nästa vår.
En studie i rött med 'Amorosa' på den röda stolen.![]()
Blå funkiablad blir gula. En ensam höstanemon mot gillenians höstblad. Den sista liljan lyser orange.![]()
Även stjärnmagnolian har knoppar bland bladens höstfärg i rött guld.![]()
Solen lurar en att tro att det är sommarvarmt, men vinden är isande kall. Nävahybriden 'Rozanne' knoppas tills frosten tar den. Jätteverbenan kämpar på lika bra, men växer allt långsammare.![]()
Knallfärger när engelsk vallmo möter vildvin och höstkrokus.![]()
En trist och grå dag i slutet av oktober. Men med trädgårdens färger koncentrerade på vattenytan i en zinkbalja blev det en flytande blomsteräng.![]()
Det blev trångt för alla astrar, malvor, violer, stockrosor, blågull, ringblommor och några 'New Dawn'-rosor. Röda blad av näva, vildvin, azalea och japansk lönn blev en varm kontrast mot det rosa och violetta.![]()
Allt börjar brinna. Lönn och kärrtörel glöder röda, liksom fjärilsazalean med den klippta dvärgsälgen framför som blivit alldeles gul.![]()
Flikbladig japansk lönn, Acer palmatum 'Dissectum', i höstfärg framför en vanlig svensk gran som klippts i etager. Två runda tuvor jättedaggkåpa har självsått sig i stenläggningen nedanför och fått stanna.![]()
Dramatiska mönster av ljus, färg och skuggor i vildvinets avskedsföreställning.![]()
Som ett flamländskt 1500-tals-stilleben i ett magiskt ljus.![]()
Hela Tanto börjar glöda.![]()
Mycket senare än de flesta stormhattar blommar ametiststormhatt, Aconitum carmichaelii 'Arendsii'. (Kallas ibland oktoberstormhatt, men den varieteten heter A. c. 'wilsonii'.)
Alliumens fröställning har blå höstastrar som effektfull bakgrund.
Violerna blommar om i det svala vädret.![]()
Vitt är inte någon favoritfärg och dessutom kommer den vita varan snart i överflöd, men de här rönnbären är en lysande kontrast till höstens färger och snövit aster är vacker mot den blå himlen.![]()
Borta är alla blommor, men färgerna finns kvar ett tag till.![]()
Glansmiskanthusens vippor glänser i höstsolen. Sorten 'Malepartus' är kraftig och har tydligt röda plymer som sakta bleknar.![]()
Ett blekt höstljus faller in i vildvinspergolan där bladen har börjar falla.![]()
Luktastern 'Andenken an Alma Pötschke' slår ut trots kyligt väder och blommorna blir rufsiga och "snurriga".![]()
Vildvinet har hunnit över huset och börjar hänga ned på norrsidan.![]()
En mycket bra höstblommande ros är 'Salet' som lustigt nog tillhör mossrosorna (gruppen blommar nomalt inte om). Fantastisk doft och fint med starkt rosa färg i den falnande trädgården. Den ljusrosa 'Stanwell Perpetual' gör skäl för sitt namn.![]()
Rena rama Yves Saint-Laurent. Rosa och orange! Bergnävan vägrar att sluta sätta knopp, i fem månader har den blommat nästan oavbrutet.![]()
Olika sorters vintersquash som är hårdare utanpå och fastare inuti än sommarsquashen. Därför klarar den lagring bättre.![]()
Växternas arkitektoniska uppbyggnad är hisnande vacker. Men allt är till nytta. Färger och dofter är signaler och bladen är solfångare. Purpursporren, Linaria purpurea, har bladen i klassisk spiralform som gör att de skuggar varandra minimal.![]()
Att "låna in" avlägsna vyer och punkter i trädgården kallar japanerna shakkei. Här syns Högalidskyrkan på sin kulle i norr, ett fint inslag hos mig i vissa vinklar.![]()
Min konstigaste platta. "Jernkaminer Mitraljoser", väldigt mystiskt. Var har den suttit någonstans? En vänlig läsare berättade att den varit i en vedugn. "Flikarna" som syns mitt i "plattan" är där ugnsgallret vilat mot den. Mitraljoser är tydligen ett norsk namn på maskingevär, men det kan vi väl lämna därhän...![]()
MIN ANDRA FAVORITMÅNAD (den första är maj). Ett mildare ljus, en lagom värme och ett stort lugn som sänker sig i trädgården. Men det betyder inte händelselöst, tvärtom. Begynnande höstfärger möter fortsatt fräsch grönska och starka blomfärger. Allt är högt och stort och skuggorna blir långa av den allt lägre stående solen. Sommar ibland, höst andra dagar.![]()
Sommarhettan är över.![]()
Den mest avskilda platsen är bakom huset. Här finns former och färger, men just inga blommor så här års.
Grinden stängs tillfälligt med en vallmofrökapsel.![]()
Min gröna grotta blir rödtonad i sommarens sista akt.![]()
Inte så lockande att krypa in i skugga som att slå sig ned i det varma hörnet.
Den allt lägre stående solen ger långa skuggor nästan ända fram till stolen.![]()
Svart och rött - mer dramatiskt kan det knappast bli.![]()
Stenkyndeln ger sakta upp framför rosaröd kärleksört, klassikern Hylotelephium 'Herbstfreude'. Det isigt blå tas upp av höstkrokus, Crocus speciosus, en krokus som brukar försvinna efter några år. Men de är billiga att fylla på.![]()
Aroma-äpplen, humlekottar och nypon på japansk klätterros rodnar mot den blå hösthimlen.![]()
I parterren envisas rosorna med att skicka nya skott och bara en sträng frost kan hejda dem.
Rosor är som vinthundar, vackra och dumma!![]()
Ända upp i äppelträdet tar sig ljuslila violrutan 'Hewitts Double' med sina höga stjälkar. Fyllda blommor står längre än enkla och de lyser som små bollar. I mitten tänder höstsolen nävan 'Rozanne' så man tydligt ser den rödvioletta ådringen över det vita "ögat".![]()
Luktastern, Aster novae-angliae, 'Andenken an Alma Pötschke' är bland de de högsta och största av höstblommande astrar.![]()
En trädgård utan blommor kan se enformig ut på avstånd. Men tittar man närmare på bladverken ser man att det är hur spännande och varierat som helst. Bronsrodgersia, martorn och klockvippa överst, flikbladig fläder, bolltistel och pärlrönn nederst.![]()
Den diskreta vita trolldruvan, Actea alba, blommar med höga vita plymer i juni. Ingen sensation då, men fröställningarna på hösten väcker beundran. Bären sitter kvar i flera veckor.![]()
Ljuset är annorlunda nu, varma strålar mot kalla skuggor. Den lägre stående solen genomlyser effektfullt blad och stjälkar. Jätteverbena, gråmalva och den fint remonterande mossrosen 'Salet'.![]()
Jättedaggkåpa formar två stora tuvor i stenläggningen och har sällskap av buxbom och gulstrimmigt hakongräs i bakgrunden.Älskade höstastrar! Underligt nog en kärlek jag är rätt ensam om (?).![]()
En tur upp på taket gav ny vinkel på växtligheten. Klippta granar, ligusterhäck och miskanthusgräs är del av "stommen".![]()
Persikan får lite höstfärg, men kan inte tävla med vildvinet som dessutom bjuder på blåskimrande bär som fåglarna gillar. Jag håller mig till aromaäpplena som jag lagrar i stugan till november.![]()
Allt sparsammare med nektar att samla för de enstaka fjärilar som fortfarande kommer på besök. Amiralfjärilen hittar lite hos jätteverbenan, medan blåverbenan bara bjuder fröställningar.![]()
Hösten är röd! Inte bara vildvinet, även glansmiskanthusens vippor lyser mot den blå himlen.
Remontantrosen 'Ferdinand Pichard' blommar om.![]()
T v en okänd småblommig ljusblå och t h 'Pink Zenith' tillsammans med några sena spiror av strandveronika.![]()
Rosa kan lätt bli för mycket av det goda, men känns ändå kul mot alla gula blad som nu faller. Drakmynta är en bortglömd perenn som sätter färg på den tidiga hösten. En mörkrosa anemon, Anemone hupehensis 'Praecox' ska blomma tidigt (som praecox betyder). Tidlösa är våldsamt giftig, men äts ändå av sniglar i ett nafs.![]()
Jätteverbenan är en tuff annuell som växer på trots allt lägre temperaturer.
Efter frost står spirorna kvar och är vackra trots att de tappar färgen.![]()
Paradisblomstret vecklar ut sina många spindellika blommor.
MÅNGA SÄGERatt inget händer i trädgården när det går mot sensommar. Jag tycker precis tvärtom. Visst har de allra flesta träd och buskar blommat över, men perennrabatterna är nu ståtliga när allt hunnit växa till sig ordentligt. Och det finns massor som bara väntar på att få visa upp sig!![]()
Ljusviolett höstflox och vita rosor lyser upp den gröna stommen. Den märkliga blåverbenan, (Verbena hastata) har sått sig i en rosa ton.![]()
Paradisblomstret har en svindlande vacker uppbyggnad, som en modern skyskrapa med tunt stålskelett.![]()
Den metallskimrande ryska martornen (Eryngium planum) växer i stora blå kvastar mellan betongplattorna och kantstenen, men är så vacker att den gärna får stå kvar där den trivs så bra.![]()
Spännande rödrosa toner hos digitalisens fröställning och ormrotens spiror framför ljus höstanemon. Blodtoppen (Sanguisorba officinalis) 'Tanna' bildar trassliga härvor av mörka kolvar.![]()
Persikorna mognar i farlig fart och man kan äta så många man vill och titta på stjärnorna som tänds i augustikvällen. Sorten heter 'Riga' och jag har bara gott att säga om den. Fjärde sommaren gav det lilla trädet ca 15o frukter. Men då fuskade jag och gallrade ingenting...![]()
Gräs som får stanna är sylnarven mellan gatstenarna. Det andra får känna på min DUX Minor. I mitten kommer spirorna på blåverbenan flygande upp som små raketer. Ungefär.![]()
Stockrosens överlappande kronblad formar en stjärna när solen lyser igenom den. Med ljuset framifrån anar man inte vad som döljs där bakom.![]()
Ljusa spiror hos kransveronika, vitlysing och akanthus.![]()
Blåbladig funkia 'Halcyon' blommar i den asiatiska delen.![]()
Ljuva färger hos grönmynta, Potentilla hopwoodiana (som saknar svenskt namn) och vit anisisop.![]()
Allt och alla behöver vatten, en kanna kallt står alltid nära till hands.![]()
Lyxiga, ljuvliga liljor. T v Lilium regale, kungslilja, som är lättodlad art från Kina med fantastisk doft. De andra är asiatiska hybrider, som de flesta av våra trädgårdsliljor. I mitten ' Black Beauty' som är doftlös, medan den ljusrosa t h (namnet okänt) fyller luften med kryddig parfym.![]()
Total kontrast mot liljorna är den grå färgskalan med romersk malört, Artemisia pontica, skifferplattor och fröställningarna hos kronklematis, Clematis macropetala ' White Swan'.![]()
Höstflox och rysk martorn målar violett och metalliskt blått runt den gröna parterren. Berget utanför lyser fortfarande gult av torrt gräs.![]()
Klassiska blå bolltistlar, Echinops bannaticus, finns i flera blå toner och är torktåliga skönheter. De sprider sig bland de vita spirorna hos kransveronika, Veronicastrum virginicum, och den ryska martornen, Eryngium planipes, som blir lysande blå skyar bakom bollarna.![]()
Höstanemoner, Anemone hupehensis, natt och dag. De blommar lika bra i halvskugga som i sol, hos mig från slutet av juli till början av oktober.![]()
De röda stolarna tar upp glöden i de första höstfärgade löven hos persikan.![]()
Clematis viticella, italiensk klematis i den ursprungliga violetta färgen är en pålitlig klematis som blommar bortåt två månader. Vattna behövs torra perioder på ett berg med tunt jordlager. Axveronikan, veronica spicata, ger mängder av frön som gror överallt om man inte tar bort fröställningarna före vintern.![]()
Väst möter öst. Nordamerikansk rönnsumak, Rhus typhina, och östasiatisk glansmiskanthus, Miscanthus sinensis. Båda ger en lite exotisk känsla till trädgården.![]()
En liljeknopp tittar fram bland de flikiga bladen hos japansk blodlönn.
Bucklig gammal zinkhink gör tjänst som odlingskärl.
Sensommarens storvuxna rosenflockel, Eupatorium maculatum, är ett måste.![]()
Fylld storklocka, Campanula persicifoila, med namnet 'Beau Belle'. Står i en sky av stenkyndel och med kärleksört bakom sig.![]()
Persikorna är mogna. Buxbomen klippt för andra gången och håller sig snygg ända till maj nästa år. Temynta är en magnet för fjärilar och humlor.![]()
En vanlig syn över innerstaden under sommaren, luftballongerna. Fast de har blivit färre, för några år sedan såg man 12-15 stycken på en gång, nu är det aldrig över tio.![]()
Ryska martornen, Eryngium planum, i motljus. En hög blåskimrande tistel som väcker beundran på sensommaren. Frösår sig flitigt. Perfekt för den som inte kan vattna om det blir torrt. Älskas av bin och fjärilar. Och av mig.![]()
Den blå damen övervakar lätt uttråkad den violetta rutan med fyllda blommor, 'Hewitt's Double' och exotisk frilandshibiskus 'Oiseau Bleu'![]()
Ljusgult är en mild färg som står fint mot det gröna. Randigt glansmiskanthus som ibland kallas sebragräs, Miscanthus sinensis 'Zebrinus' och italiensk sydstormhatt, Aconitum lycoctonum ssp neapolitanum.![]()
Värmen håller i sig och solen steker stenarna heta så de är sköna att gå barfota på. Inne i vildvinsgrottan är det betydligt svalare nu och man håller sig gärna ute i sensommarsolen istället.![]()
Hybridnävan 'Rozanne'' är översållad av stor blå blommor med vitt centrum från midsommar till frost. Rosen 'Grüss an Aachen' har rödrosa knoppar, men öppnar sig i vitrosa blommor med en varmt aprikosfärgad glöd. En titt in i jätterutan Élin', en svensk korsning mellan japansk skuggviolruta och europeisk daggruta.![]()
Den gula stolen, "Giraffen", har hittat sin plats bakom huset där tidigare en syrenhäck växte. Nu är den borta och marken stensatt istället för att kunna gå runt huset. Och det blev luftigt och ljust på ett helt nytt sätt.![]()
Koreanska vaxklockan, Kirengeshoma palmata, sticker plötsligt upp bredvid en kirgislök som just släpper sina svarta frön.![]()
Ett koltrastpar har byggt bo precis ovanför dörren och fått en sen kull som piper hjärtknipande. Ibland tror jag att alla mina nyttiga maskar hamnar i deras magar, sådan tät trafik är det upp i trasslet på pergolan.![]()
Aklejablad håller fram en månsten? Kanske en opal? Funkians enskilda blomma liknar en blåklocka. Rodgersians fröställning avtecknar sig ovanför det bronsröda bladet.![]()
Putsar man ligusterhäckens sommarskott nu håller den sin form under vinterhalvåret.![]()
Ser det inte ut som en hårig larv som kryper fram? Men det är första blomvippan på miskanthusen.![]()
Kryddlandet från hustaket. De blå spirorna är axveronika, Veronica spicata, som sår sig överallt. Gula franska kungsljus, Verbascum chaixii, är likadana och får stå kvar där dom dyker upp.![]()
Det börjar bli lite ostyrigt med alla höga perenner och regnar det häftigt får man börja stötta upp ibland. Men det är kul med maffiga växter, jag vill helst ha allt över halvmetern...![]()
Önskar man kunde känna doften av kungsliljorna, Lilium regale. HELA trädgården fylls av deras tunga vaniljiga doft framåt kvällen. De är dessutom ganska lättodlade och sprider sig om de trivs. Men gödsla lökarna, det kostar på att leverera!- HÖGSOMMAR OCH TID för rosor och lavendel. De riktigt varma dagarna brukar bli fler och det kan bli torrt på vårt berg. De första bären mognar som jordgubbar, smultron och krusbär. Saker börjar blomma över, bli för stora eller falla omkull i regn och blåst. Klippa ned och räta upp är den stående ordinationen för att det inte ska börja se skräpigt ut.
![]()
Dagliljan 'American Revolution' laddar med täta knoppsamlingar under de första rödsvarta blommorna.![]()
Axveronikan är en underskattad växt, den frösår sig vilt och målar omöjliga ställen blå. Den mer aristokratiska kransveronikan håller sig snällt på sin plats.![]()
Persikan är så tung av frukterna att den lagt sig över gången.![]()
Blå höstflox, klematis 'Durandii' och en riddarsporre med förlorat namn håller den blå lågan lysande efter midsommar.![]()
Gråmalvan 'Barnsley' ska vara vit, men den rosa färgen ligger latent och kan ta över när som helst. Här har ett par blommor på en kvist gått över till rosa bland alla de vita.![]()
Ett mystiskt rutmönster uppstår bland korsande strutbräkenblad.![]()
Kikar man ut mot andra hållet syns en slingrande gång som blivit allt smalare genom alla självsådda trevligheter som dykt upp i kanterna.![]()
Genom skuggan under pergolan mot sol och värme.![]()
Min "vildvinsgrotta" surrar som en bikupa då den blommar i juli och bina söker igenom tusentals blommor. Här inne fläktar det alltid lite och man kan ta en paus från den stekande solen, det behövs!![]()
Speglingen i den rostfria kannan visar ingången till pergolan.![]()
Utblommad kärrtörel, nästan vackrare nu än då.![]()
Krusbär och vinbär är bäst direkt från busken.![]()
Att vara på ett berg när torkan slår till innebär vattning kvällstid.![]()
Lyktor i alla former, ute och inne, behövs när man inte har de där två små hålen i väggen.![]()
Inspirerad av holländske Piet Oudolf som skapat häckar som mjukt formade kulisser klippte jag min raka liguster i mjuka vågor istället. Blev både vackrare och roligare för ögat.![]()
Medelhavsvärme och medelhavsmat.![]()
I tusentals år har människan fascinerats av akanthusen som växer runt Medelhavet. Men det är bladets djupa flikar som avbildats mest, här är istället blomställningen.Den borde vara hur trendig som helst, passar till sten och betong och stramt modernistiskt formspråk. Akanthus finns i tre arter, det här är mjukakanthus, A. mollis, men arterna är väldigt snarlika. Vid Medelhavet växer de i skugga som ormbunkar, men så här långt norrut måste de stå soligt och varmt.![]()
![]()
Absolut symmetri avslutar axeln genom trädgården. Ett vitt vinbär har flyttats dit som slutpunkt. Under ska små jordgubbsplantor växa till sig för att ge bär nästa år. Bakre häcken är liguster och längst fram står ett par buxbom som klippts till kuber med spetsiga toppar.![]()
Som gjorda av silkepapper är myskmalvans, Malva moschata, vitrosa blommor som slår ut i stora mängder.![]()
En lockande lilja som tyvärr inte doftar ett dugg. Lite trist, man vill ju ha doft OCKSÅ!![]()
Nyss var de ludna knoppar som förvandlades till dansande yviga kjolar några dagar. Nu liknar de något som lever i havet, som maneter. Eller havstulpaner i pistage och choklad.![]()
Ibland är både knoppen och den kvarblivande fröställningen intressantare än själva blomperioden. Det här ska bli en vit bolltistel, Echinops sphaerocephalus. Klicka upp bilden och se hur isigt frostigt allting ser ut, mitt i sommarvärmen.![]()
Den slår ut på en roligt sätt. Först kommer en vit kalufs högst upp, sedan fortsätter den nedåt runt om tills hela bollen lyser vit. Mums för humlor och bin!![]()
Ja, de mysko fröställningarna vill aldrig ta slut... Alliumen ser ut som en modell av en atom med en massa elektroner runt om. Klicka upp bilden och det ser ut som en explosion som kastar ut frökapslarna.![]()
Jätterutan, Thalictrum 'Elin', kan bli två och en halv meter!![]()
Den gamla ståtliga kungsnävan, Geranium magnificum, står sig bra bland alla nya korsningar. En steril hybrid från 1800-talet då turknäva, G. ibericum korsades med kaukasisk näva, G. platypetalum.![]()
En passande perenn för min trädgård och 100% min smak är förstår höstvädden, Scabiosa caucasia 'Perfecta'. Men den har varit ovillig att etablera sig, är känslig för vinterväta. Nu försöker jag igen på det allra soligaste stället i upphöjd plantering. För jag kan inte avstå från något så vackert som dessutom blommar från juni till oktober!![]()
Man behöver varken sättsand eller bruk för att lägga plattor eller göra ett par trappsteg i sten. Jag lägger direkt på hårt tilltrampad jord! Det viktiga är att stenarna är rätt balanserade för att inte börja röra sig när man går på dem. Efter några veckor har allt satt sig ordentligt.![]()
Albarosen 'Maiden's Blush', min absoluta favoritbuskros. För doften, färgen, formen, det grå bladverket, anspråkslösheten med jordmånen. Men den är en gammal sort som bara blommar några veckor så underbart blir (som vanligt) kort.![]()
Rosen 'Frühlingsduft' blommar fortfarande. Jag är svag för rosor som tonar mellan två färger som gult-vitt eller vitt-rosa, tycker de är mer spännande. Och här får jag tre färger på ett bräde.![]()
Randiga rosor fascinerar de flesta. Mest känd är Rosa gallica 'Versicolor' från 1500-talet, även kallad Rosa mundi. Jag valde en betydlig yngre herre, remontantrosen 'Ferdinand Pichard' från 1921. För då får jag en blomning till på hösten och den doftar fint också.![]()
Albarosen 'Madame Plantier' är storväxt, men vek i växtsättet. De många fyllda blommorna blir tunga av regn och hon viker ihop sig tyvärr. Min står mellan staketet och äppelträdet så jag ska kunna få upp henne i trädet som klätterros. Rosa knoppar som slår ut i vitt är hennes speciella charmtrick som funkar lika bra varje år. ![]()
Aklejor i alla former och färger invaderar och man kan omöjligt hålla ordning på det ljuvliga kaoset.![]()
DEN BLÅ PERIODENär efter tulpanfebern och före intåget av rosor och pioner. Då målar allium och aklejor den gröna bakgrunden i alla toner av blåviolett understödda av nepeta, iris, nävor, stjärnhyacint och reslig trädgårdsnattviol och aklejruta.![]()
Dagarna är vansinnigt långa och sen kväll faller solen in på norra sidan Tantoberget i en vinkel man inte trodde fanns. Det växer så det knakar, men försommarens fräschör finns kvar. Det blir lite lugnare efter alla blommande lökar, grönskan tätnar och kvällarna är varma. Sommaren har börjat på allvar!![]()
Blå nävor och blå himmel. Geranium ' Brookside' är storvuxen och blommar ett par månader, här tillsammans med favoritgräset silverfryle, Luzula nivea. Korgstolen står intill doftschersminen och luften fylls av underbar väldoft.![]()
I en rostig zinkbalja skimrar den svala vattenytan och schersminen speglar sina grenar och löv.![]()
Sommaren är ljus, men trädgården är mörk... Iris och violkungsljus i violett tillsammans med knoppande jättevallmo. Kärleksört, bergklint och brunnäva i samma färgskala.![]()
I varje paradis finns (minst) en orm, men min är väldigt snäll och väldigt stel eftersom den är av järn. Men man skyggar lite i alla fall. Den där slingrande formen ligger lagrad i våra hjärnor sedan årtusenden och betyder farligt, farligt... Strutbräken kastar skuggor över bronsbladen.![]()
Ibland blir oansenliga motiv oväntat fina bilder. Som blommande spansk körvel som fått sina första frökapslar. Både blad och frön smakar sötlakrits, riktigt goda faktiskt. Och den banala (?) plymspirean ser på nära håll ut som ett storslaget fyrverkeri.![]()
En annorlunda vinkel på ett funkiablad visar naturens arkitektur som ofta visat vägen för människans. Honungslökens eleganta bågar kan hittas i gotiska kyrkor, gamla järnbroar eller varför inte Eiffeltornet?![]()
Den japanska blodlönnens nya skott är så tunna att solen nästan lyser igenom.![]()
Glödande kvällsljus genom löven på flikbladig japansk lönn och fjärilsazalea. Och genom vattenkannan.![]()
Det känns som att vandra in i en medeltida trädgård där örterna fått etablera sig efter behag.![]()
Ljusa kvällar på verandan med kvällshimlen över sig. Den nedgående solen skapar skarpa effekter mot den varma svarta väggen.![]()
Växternas arkitektoniska uppbyggnad är ibland hisnande. Som lupinens intelligenta skyskrapa så lik Chrysler Building i New York. Som lupinens blad fast mindre är myskmadrans, kanske den vackraste marktäckaren i lundmiljö. Irisens blad kunde stått modell för Uddevallabrons originellt "knäande" pyloner.![]()
En italienska på stockholmsbesök promenerade förbi och blev hänförd av alla blommor. Och det är faktiskt ovanligt med rikblommande trädgårdar i Italien. Det brukar stanna vid pelargoner i krukor och gladiolus för snitt. Hon tyckte det såg ut som i England hos mig! Grazie per la foto Alessandra!![]()
Som trådsmala, gängliga supermodeller dyker aklejrutorna, Thalictrum aquilegiifolium, upp lite varstans. De fröar av sig precis lagom och genom att de höjer sig över det mesta döljer de inte sina grannar där de råkat så sig.![]()
Kolla, KOLLA! Äntligen får jag se min blå bergvallmo, Meconopsis betonicifolia, i blom, det är bara dagar kvar. Den magiska blå färgen skymtar fram några millimeter och håret reser sig på armarna, precis som på de ludna knopparna...![]()
Mulna dagar lyser det gulgröna bladverket, guldhumle och bunkestarr 'Old Gold'. I mitten knoppas ett par rejäla tuvor daggkåpa i samma toner.![]()
Plats på scen för... Carmen? Det är väl den röda färgen och kronbladens svepande former som för tankarna till en dansande spanjorskas kjol. Men orientvallmon, Papaver orientale, är ingen medelhavsväxt utan kommer, som namnet säger, österifrån.![]()
Iris finns i otaliga exklusiva färger och former. Jag har bara vanligare sorter som klarar vintrarna bra. Förut hette de skäggiris efter det gula "skägget" man tydligt ser. Men de blå respektive vita strandirisarna ovan saknar det.![]()
Av den avlidna bambun har det blivit många stödpinnar.![]()
Rosa är en färg som det lätt kan bli för mycket av, men som i lagom doser är både fräsch och läcker.![]()
Kaprifolen slår ut och luften känns som fylld av vaniljsocker.![]()
Svårt att hitta en mer komplicerat uppbyggd blomma än kaprifolen.![]()
Alliumen svävar över allt och man saknar inte tulpanerna som håller på att ta farväl.![]()
Fjällbruden, Saxifraga cotylodon, blommar framför ett fat med taklök.![]()
Buxbomsklot gör sig fint i rabatten som en lugn bakgrund till silverfryle, Luzula nivea.![]()
Stödmuren som nepeta och lavendel växer på har koloniserats av smultron och blivit en nästan vertikal odling.![]()
Min älskade japanska viva blommar i flera våningar. Sprider sig glatt med frön på fuktig plats.![]()
Blå strandiris framför gulgrön kärrtörel, ett vackert möte som skulle vara perfekt vid en damm. Men det har jag ju ingen så det är tur att de också går bra i en normal rabatt.![]()
Mera vita skyar hos den löjligt lättodlade skuggbräckan, Saxifraga umbrosa, som faktiskt trivs utmärkt i helskugga. Bladrosetterna bildar med tiden täta mattor.![]()
Stora runda former av flocknäva och jättedaggkåpa mjukar upp den stensatta gången. Över storgatstenen som kantar planteringarna väller fänrikshjärta, funkia och den lilla röda berberisen 'Bagatelle'.![]()
Från andra hållet lyser de röda stolarna mot den svarta väggen.![]()
Min blå period, det är när den kaukasiska förgätmigejen, Brunnera macrophylla, blommar framför blåfunkian, Hosta tardiana, 'Halcyon'. Så svalt, så flott, så blått!![]()
Som hattifnatter från Mumindalen ser de nya bladen ut hos hjorttunga, Asplenium scolopendrium, ut i mina ögon. Eller är det livsfarliga kobror som sakta reser sig? Det är ju en ormbunke... Speciell med sina hela blad som dessutom är vintergröna.![]()
Men vad sticker plötsligt upp som en svart orm i rabatten? Kan det vara... afodillen, Asphodelus albus? Den kallas också dödslilja och växer vild runt Medelhavet i torra lägen. Det var sju år sedan jag satte en liten planta. Den har aldrig blommat och jag trodde den hade försvunnit. Men en svart knopp? Den ska ju vara vit???
Och hepp! Det svarta övergår till vitt, en massa knoppar...som öppnar sig till gnistrande vita stjärnor...helt enkelt... fantastisk!![]()
De populära nävorna finns i blom hela säsongen beroende på art och sort. Här är praktnävan, Geranium himalayense.![]()
Underbart är kort, speciellt när det handlar om jättevallmo, Papaver orientale. Några dagar vajar de stora blommorna stolta på höga stjälkar, sedan får man studera den stiliga frökapseln resten av sommaren. Otaliga sorter finns i olika nyanser av rött och rosa, men även vitt och violett.![]()
'Buckeye Belle' heter den mörkröda amerikanska pionhybriden från 1956 (Buckeye kallas staten Ohio). Tyvärr är den helt doftlös och än mer tragiskt är att den aldrig har sidoknoppar så efter en vecka är blommorna 'putz geweck'. Men den har fått flera utmärkelser.![]()
Ett riktigt ogräs, men ett vackert sådant. Blodoxalis, Oxalis corniculata var. purpurea, är ettårigt och sprider sig väldigt med frön i soliga lägen. Ryck fröplantorna du ser på sensommaren så sår det sig lagom, för det blir alltid några kvar.![]()
Blå himmelsnunneört, Corydalis elata, är lättodlad och landar här vackert i en tuva gult hakonegräs, Hakonechloa macra 'Aurea'.Som en österländsk turban hänger den rosa krolliljans blomma elegant.![]()
![]()
Oemotståndligt högljudda är jättevallmo, Papaver orientale. Gillar man inte den rödorange färgen finns flera rosa nyanser, violett, vitt och mörkröd att välja bland. Det ljuslila fluffet är aklejruta.![]()
Allt blått är välkommet, t o m ett ogräs som uppländsk vallört, Symphytum upplandicum. En sval kombination är blågrön funkia, Hosta 'Big Daddy' och blå strandiris, Iris sibirica. Och klassikern kungsnäva, Geranium magnificum.![]()
I skymningen när fukten i luften ökar och bär dofter bättre kommer en fin doft smygande. Den bjuder trädgårdsnattviolen; Hesperis matronalis, på. Högvuxen, ganska långblommande och med en osviklig förmåga att så sig överallt. I Monets trädgård i Giverny växer massor av den här lilarosa arten, men det finns också en vit form.
Läser in
Skicka feedback