Några julkarameller ska hängas upp i äppelträdet.
GOD GRÖN JUL! Vilken enorm kontrast den (hittills) milda och gröna vintern är mot den förra evighetslånga. Varje grön dag förkortar vintern här och nu, vad som än väntar bakom nyåret. Jag kallar det en engelsk vinter och har svårt att se några av växterna stryka med i år om det fortsätter så här. Koltrasten flöjtar obekymrat igång i skymningen några minuter. Sluter man ögonen känns det som om man redan är framme i mars. Skön tanke.
Sakta fryser det också inne i huset. Hög tid att rädda de sista äpplena. Jag ställde ifrån mig korgen i den snöiga "kinesiska" stolen och det sista av sommaren mötte det första av vintern. Mangold klarar flera minusgrader och kan plockas fortfarande.
Kylan genomborrar obevekligt allt med sina kalla klor och får tiden att stanna.
Men aldrig är de klippta formerna så tydliga som i den första frosten. Faktiskt något att se fram emot, trots att det är inledningen på den mörka vintern.
Ett blad av is, komplett med nerver, har uppstått i en glaslykta. Den blå lyktan bidar sin tid.
Den främre granen är ljusare (än den bakre) för den har mycket tunnare jordlager, måste göra något åt det så den piggar på sig.
Perovskian ser ut som rimfrost i sin silvergrå vinterdräkt. Den svarta väggen täcks av äkta vara, högst upp under takutsprånget är det varmast och där har den ännu inte fått fäste.
När vintern dröjer kan körbärskornellen knoppas medan de dödsföraktande rosorna spelar upp sin sista akt.
2012 var det snö och vind som ger drivor och ett ojämnt täcke. Allium kan man alltid fotografera, men nu börjar de brytas sönder av vintern.
Kryddtimjan, Thymus officinalis, har bott i kruka i solen hela sommaren och får övervintra i den. Bara den står torrt och det inte blir för kallt ska det gå bra.
Kontraster kunde inte vara större. 2011 kunde man plocka en bukett vid andra advent. 2012 svepte snöovädret in redan den första. Men palmerna på "Loopen marin"klarar allt, 100% plast.
När får man åter se sådant här 2014?
Hemåt över Liljeholmsbron, bryggorna i Årstaviken ligger tomma. Båtarna har förpuppats på land och väntar på nästa vår. Som alla vi andra.